Jag måste få skryta lite. För ett par kvällar sedan dog min mobil. Batteriet tog slut och den dog, logiskt. MEN, när jag satt i laddaren och försökte starta den så bara vibrerade den tre gånger och sedan bara stendog. Jaha?? Tog ingen laddning trots att jag bytte sladd och körde både via datorn och väggjacket. Lyfta batteriet 5-6 gånger men inget hjälpte. Jag vet, jag vet, livet går inte under men de kontaktuppgifter folk har till mig är min mobil och mail och därav, känner jag att den är en ganska viktig del av mitt liv. Typiskt, tänkte jag, och såg alla 100lappar flyga bort ifrån mitt konto vid inköp av en ny. Men så kom jag på. Ungefär samma sak hände med mig dator en gång. Supporten tipsade mig då om att dra ut strömkabeln, lyfta batteriet och trycka på startknappen 25gånger. Jag trode först att grabben från supporten skämtade med mig men jag följde instruktionerna och vipps så startade datorn. Nu gjorde jag samma sak på mobilen och joorå, startade den med!   

Och så till bilen. Så här sensommar/höst när alla björkfrön faller till marken, verkar min bil vara en björnfrömagnet. Det är cyklop på som gäller när min bil startas för det rasslar till och bilen blir FULL av frön. Passar man sig inte har man både ögon och mun full. Detta börjar gå mig på nerverna så jag tänkte gå till botten med problemet. Körde bort till verkstaden (Stefans föräldrars garage), som innehåller det mesta i verktygsväg. Skruvade ner handskfacket för att sedan skruva upp luckan där det, vad jag trodde skulle vara helt trasigt, kupefiltret sitter. Det satt där det skulle, var helt och inte särskillt smutsigt. HUR kommer skiten in i bilen när filtret sitter som det ska, där det ska och INTE är trasigt!?! Det är för mig en gåta. Hur som, så är det nu avblåst med lufttrycksblåsen, facket är städat och allt är på sin plats igen. Ja och givetvis är panelen åter igen full av frön.. Det var ju dumt av mig att tro att damsugningen skulle hjälpa mig att få en ren bil.. Snart vinter, inga frön, problemet löst! ..Till nästa höst..

Dagen startades av Stefans larm. Han och hans far skulle ut på hajk. Han är så söt min lilla skogsmulle när han drar på sig sina friluftskläder och packar sina smörgåsar i sin stora ryggsäck ihop med alla måste-ha-för-hajk-saker. Jag tog en kortare väg ihop med Tassa för att grilla en korv i deras sällskap. Det är ju alltid mysigt att grilla en korv uppe i skogen meeeen jag drar ju alltid röken åt mig. Hopplöst! På vägen hem fick vi halvspringa då regndroppar började falla, molnen drog ihop sig och det började blåsa väldigt. Jag tänkte att det vore ju typiskt, att det skulle bli oväder nu när grabbarna ska tälta och vi ska bli blöta innan vi kommer fram till bilen. Så plötsligt sprang jag rakt in i en sjö av kantareller. Det kan jag ju inte bara passera sådär. Plockade en hundbajspåse full och fick till och med lämna dem som inte fick plats! Jag går den där sträckan med jämna mellanrum men har aldrig sett en kantarell där förut. Hundbajspåsarna har bra storlek, det blir en lagom fylld stekplåt när det är rensat och klart för förvällning. 

Den här lilla krabaten verkar tycka bra om gula kantareller. Han hade lagt sig runt stammen högt upp under hatten och jag märkte inte av den förrän jag hade den i handen. Och jag som HATAR småkryp. Tassa titta på mig och tänte ett par väl varda ord då jag tjöt till och slängde iväg svampen över bordet. 

Nu blir det film resten av kvällen, och det vet vi ju hur det brukar sluta..     

I fredags var vi nere hos Annica Aller på agilityträning. Vi fick hjälp med delar vi inte riktigt tycker lika om. Ex, långhoppet. På en raka hoppar hon för glatta livet, men att göra en sväng efteråt, BIG NO NO! Då och då hamnar man på en bana där det är 90grader direkt efter som gäller och sekundrarna går när jag inte kan förbereda en sväng innan långhoppet. Det som händer är helt enkelt att hon antingen hoppar ut snett eller sätter ner tassarna mellan plankorna.. Så jag har ju helt enkelt kört på att trycka henne framåt och sedan ta en vid sväng efter hindret. Tick tack tick tack.. Det blir allt mer vanligt att hon far av kontaktfältshindren utan varken ett stopp eller kommando. Vi ska återvända till stabilitetsövningarna och bygga upp med tryck i fronten. På balansen förbereder hon sig på samma plats nu som hon alltid gjort med då hon ökat takten så varken hinner eller orkar hon så stopp på sig själv innan det är för sent. Och då det redan är försent, så bara kör hon vidare. Så mer frontträning/tryck på kontaktälten. Då vi rundar hindren så kommer hon ofta på tok för tajt inpå och hinner inte komma upp i luften ordentligt = river. Det käns ändå skönt att få höra att man faktiskt gör helt rätt och att det är gör om/gör rätt som gäller. Tassa får själv lära sig hur hon ska röra sig för att lyckas. Hon får lära sig själv hopptekniken i det fallet. OCH så det eviga problemet. Plockhanden. Hon köper iiiiiiiinte alls min ytterhand som plockhand. Vilket jag nu fått en förklaring till. Hon ser den helt enkelt inte. Vi provade med att göra den övertydlig genom ett "halvt" framförbyte och VIPPS! så satt den! Så enkelt det kan vara ibland! 

I fredagskväll festade vi till det med kroppkakor här hemma. ÅÅåhh så gott det var! Jag har inte gjort egna kroppisar ås många gånger eftersom mitt tidigare försök inte blev riktigt blev det resultat jag önskat. Men så fick jag ett recept av farmor för länge sedan som jag följde och jaa, potatisen blev kladdig, men resultatet vart toppen!

Johan och jag har nu äntligen anmält oss til vår första lydnadstävling. Så den 29/9 startar vi lydnadsklass 1 med Gomi och Tassa på Norsborgs lokala kennelklubb. Alltså, hur många gånger har jag inte satt ett sista datum på den debuten?? Skämmes.. Men nu är det gjort! Anmälan är betald och nu finns ingen återvändo! Men gud vad nervöst.

I agilityn är det alltid nya banor, nya klurigheter, många starter osv osv. Det är så klart lite pirrigt med på ett bra sätt!

I lydnaden är det alltid samma moment som ska utföras på ett specifikt sätt och man tävlar bara emot sig själv. Vad är det och vara nervös över?? Jag vet inte.. Men magen gör redan ont! Vi har ju tränat för detta (till och från) under 4 års tid.. Jag vet att vi kan momenten. Lite finlir behövs så klart, men jag känner verkligen inte att det finns något moment vi inte kan. Äh, det är bara att köra!

Jag började för ett par veckor sedan att träna kantarellsök med Tassa. Inomhus går hon som en klocka. Vart jag än gömmer en liten liten kantarellbit så hittar hon den. Utomhus är det lite värre. Hon har nog inte helt förståt att hon aktivt ska leta efter dem. Jag skickar ut henne och hon nosar och nosar men hon faller lätt ner till markburen vittring i ställer för luftburen.. Ju närmre hon kommer desto mer sjunker nosen. Idag höll jag henne ganska kort kopplad för att kunna vara riktigt nära. Åh vilka STORA kantareller hon lett mig till idag.Tre st var stora som handflatan och en hel bajspåse vart fylld på nolltid, iaf. Hon har inte markerat dem men hon vet ändå vad för doft hon ska gå på. Visserligen bra att hon går på lukt och inte syn, men hon kanske har lättare för markeringen när hon blir mer säker i sig själv och vågar lita på att hon träffar rätt. För jag tror det är där vi är idag. Hon vet vad för lukt hon letar efter men hon vet inte riktigt hur det ser ut än och markerar inte när hon inte ser vad det är. Antingen det, eller så är jag bara korkad och tränar inte rätt men jag väljer att tro på alt. 1   

Min fiina bruna bumbibjörn     

Först vill jag tacka Oskar och Jossan för i fredagskväll! God mat och trevlig stämning. Min kväll slutade inte som jag hoppats.. Men det var ett trevligt 30årsparaj! 

Förrförra helgen var vi på Södertälje BK för att komma igång efter ganska långt uppehåll från tävlingsvärlden. Poff, 2 placering och pinne i agilityklass 1! 

Förra helgen var vi på Märsta-Sigtuna BK. Poff igen, med åter en 2 placering och pinne i agilityklass 1! Då var det liksom klart. 

Den turen trode man ju inte skulle infinna sig så idag skulle vi startat agilityklass 1 på SBK Stockholmsavdelningen men det blev  en start i klass 2 i stället. En bra bana, lite klurig men ändå inte svår. Tassa han bränna lite för mycket energi innan loppet och då blir det atomatiskt så att hon tappar lite tempo och vår kontakt är inte på topp. 

Jag är nöjd med vår insatts trots 5 fel för en vägran då hon inte såg tunnelöppningen, 5 fel i slalom då hon hoppade över näst sista porten och 2,70 i tidsfel, ja ni ser själva på filmen. 

Känns bra att vi kommit iång igen! 

Veckans kvällar ser ut enligt följande:

Imorgon har vi lydnadsträning med "gänget"   
På tisdag är det agilitykurs, då blir det vila för Tassa

På onsdag ska vi träna tunnlar av alla dess former med helt dolda ingångar!

På torsdag är det träningstävling på klubben. Underbara Marianne Fernström som drar det lasset!

På fredag ska jag träna hos Annica Aller. Det var länge sedan nu så det ska bli roligt men lite ny input i vår träning!

Jaa.. Jag menar.. Sexigare än såhär vet jag inte om det kan bli???

Okej.. Inte jätte sexigt. Poängen var, att jag fick svart på vitt i det min naprapat berättade för mig då jag sa att jag höll på med agility. Klart jag vet att det är påfrestande för ryggen. Men nu blev det extra tydligt. Jag tittade igenom filmen från dagens tävling i slowmotion för att analysera min handling ordentligt och möts av ovanstående rörelser. Jag inser nu vikten av att faktiskt använda ryggskyddet under loppen och hårdare träningspass. Med tanke på vilka fina rotaioner och böjningar man gör, så inser jag också vikten av att göra mina övningar 3ggr/dag. Jag viste givetvis innan att jag får lov att ta tag i det här för att inte få sådär jäävla ont igen och för att bygga upp ryggen igen. Men det blev extra tydligt när jag såg filmen i slowmotion. 

Jag kommer så klart lägga upp filmen från loppet, som gav oss sista pinnen i agilityklass 1    men den ska, som alltid annars, redigeras och analyseras klart först!

Så var vi äntligen igång på tävlingabanorna igen. Vi har lyckats missa alla våra planerade tävlingar pga diverse olika skit men igår var det dags! 

Tassa hade haft ett par dagar med diarré och trots en bajsfri em/kväll hade jag i fredagskväll fortfarade inte bestämt om vi skulle åka elller inte. Natten mellan fre-lö satt jag dessutom på sänkanten och drack te, med jämna mellanrum eftersom min hals gjorde så ont. 

Lördagmorgon, tävlingsdagen, tog jag hunden ut på en tidig morgonpromenad för att kolla dagsformen. När en PIGG och glad Tassa travar framåt på spänstiga ben (och lägger en fast och fin bajskorv) bestämde jag mig för att åka trots min hals. 

Jag är inte helt nöjd med loppet. Tassa kunde INTE koppla av eller komma till ro och han bränna mycket energi innan vi kom ut på banan. Jag sprang med mitt ryggskydd vari man känner sig lite orörlig och var dessutom riktigt trött efter en lång natt och många timmar i en stol innan vår klass drog igång. Jag kände redan vid uppvärmningen att jag inte riktigt hade henne med mig och det visade sig också på banan, mellan vippen och slalom, att vi tappar varandra helt. Hon går ner i tempo och jag är helt enkelt inte så aktiv som jag borde varit. Alltid lätt att vara efterklok. Kontakfältet på Aets nerväg var inte optimalt och hade jag varit smartare hade jag tagit om det. Men med tanke på dagsformen så ville jag bara springa varvet och ha skoj. Inte stanna upp för att göra om, jag är rädd för att det skulle påverkat Tassa negativt och vill hellre gå i mål med en glad hund! 

Här är loppet (jag är snål, så ni får stå ut med stämpeln i mitten)

Det kände som att det gick sååå saaktaa.. Fick vänta in henne flera gånger. Men, när jag kollade resultatlistorna hade vi 4e bästa tiden och tack vare konkurenternas fel på banan så gick vi in på 2a plats och fick en till pinne. 

Just nu känns allt vädligt bra.

Vi kör först en hunduppdatering,

Tassa har endel allergier (kvalster, bok, gräs och mögel) + foderallergi som vi inte kunnat utreda än. Hyposensen mot kvalsterallergin flyter på, vi är nere på 1 spruta/månad och det är nu bara två kvar av det jag har hemma. Hon äter Hill´s z/d ultra allergen-free som är ett specialfoder för allergiker. Hon får Medrol 4mg/dag och smörjs lokalt med Betnovat salva vid behov. Varanan vecka duschas hon med Epi-Soothe schampo som motverkar klåda. Så nog är det lite pyssel med det hela. 

Dagsformen är otroligt bra. Hon har sååå fina tassar igen. Huden är elastisk hudfärgad igen och pälsen som kommer är mer åt hennes egna färg än den skadade rosa/röda. Inga eksem eller utslag någonstans. Hon fäller inte mer än en vanlig hund. Öron har inte kliat, sen jag vet inte när. Och det är så himmla skönt att det går åt rätt håll igen! Så idag ringde jag min veterinär och vi beslutade oss för att prova med Medrol 4mg/varanan dag i stället för varje dag. Nu får hon ju en väldigt liten dos redan som det är men kortison har tråkiga biverkningar och jag vill verkligen ge henne så låg dos som bara är möjligt. Jag ber till gudarna att det ska funka!

På det personliga stadiet,

Min rygg är också den mycket bättre. Lite spänningar finns kvar och jag känner av det då jag varit igång länge men det går åt rätt håll!

Jag tänkte att jag skulle ha en garderobstädardag. Vi har 6 garderober.. och en byrå. Inte så mycket egentligen men (jaa Stefan jag bjuder på detta nu) jag har så jävla mycket skit! VARFÖR ska jag spara på en massa??  Det gäller bara att få tummen ur.. 

Tävlingskalendern ser ut enligt följande,
11/8 Ag 1 Södertälje
16/8 Ag 1 Märsta-Sigtuna

26/8 Ag 1 Stockholmsavd.

8/9 Ag 1 Haninge

16/9 Ag1 Söderköping

(Ev 6/10 Ho 2 (ev Ag 2) Nacka)

Nu hoppas vi bara att vi kan gå runt på 2 nollade lopp och hamda bland de bästa 15% så jag kan starta i agility 2 i Nacka! Vore ju liksom skönt att komma i kapp. Att ligga i två olika klasser är hopplöst.. Det blir ofta så lång väntan att både jag och hunden hinner tröttna på att vara kvar!

Någonstans bland detta skulle jag vilja få med en start i lydnadsklass 1.. Det har jag nog skrivit 10 000 gånger men nu känner jag att det verkligen är dags. Antal träningspass som jag åker hem missnöjd är få! Jag tror att vi har en stor chans att få över 160p, vilket är kravet för att få ett första pris. 

Herrn i huset tar alla chanser han får att slippa mig nu för tiden :D Nej så hoppas jag inte att det är. Han kom hem i söndagskväll (och luktade som ett helt fiskrökeri). I morse försvan han igen och kommer hem i morgon. Nu var det kanoter och tält som lockade. Så han kan då inte klaga på för lite friluftliv denna semestern i alla fall. Grabbar och tält får mig osökt att tänka på en viss film.. Brokeback Mountain.. Vilket skulle medföra ganska stora förändringar i mina framtidsplaner. I alla fall, hoppas ni får skoj pojkar. Åh vännen du skulle tatt med dig myggmedel och SOLKRÄM.. 

Jaaa vad ska jag göra nu.. Baka en kaka kanske, och skjuta garderobsysslorna längre in i framtiden. 

Tog ett par bilder på två av tre sötnosar hos ena mostern nere på Öland sist. Söta odjur!

En liten Leija

Ett stycke Fulan (Bibbi) 

Det ser så mycket godare ut när någon annan tuggar på det, jag vill ha just DET benet!

Min egna ligger helt död efter de senaste dagarnas alla korta men intensiva träningspass. Så en vilodag passar ju utmärkt när det dessutom är sprutdag. Bara två sprutor kvar på denna omgång, så ska vi se om vi ska fortsätta eller  nöja oss nu. Vi får rådgöra med Jennyveterinär om ett par veckor. 

Snart kommer Stefan hem   

Jaa nu mår ju hunden (peppar, peppar..) bra med fiiina tassar, nedre regioner och klådan helt bortblåst. Hon är pigg och kry och full av energi. Vi kom igång både med agilityn och lydnaden i förra veckan efter lite semester och det kändes såå braa! Tävlingskalendern är full för sensommaren/hösten så nu fattades det ju bara, att JAG skulle bli paj!

I lördags morse vaknade jag med viss värk i ryggen. Den gick att leva med så jag ignorerade den och gav mig iväg till klubben för att träna mer kontaktfältshinder och ta en tur i skogen. Rörelse är ju bra vid ryggvärk!? Men för varje jäkla minut som gick så blev ryggen värre. Tog en "långpromenad" i sakta tempo på närmre två timmar under kvällen. Kan säga att de första 20 minuterna vill jag bara lägga mig i en buske och lipa.. Huuu va det gjorde ont. Natten gick ganska bra och igår morse var det endå bättre igen, inte bra, men bättre. Så vi gav oss ut i solen och passade på att bada pool när solen sken. Framåt eftermiddagen blir det värre igen, tog en 2 timmars tur ute men det blev inte en gnutta bättre. När jag väl kommit ner i sängen kunde jag inte röra mig.. Stefans kommentar "Har du blivit en mask?".. Det var 1cm i taget som gällde och endast rörelse i högervarv.. I morse gick jag upp kl 7 för att ringa till naprapaten och fick tid vid lunch idag. Myket intressant besök.

Måste bara säga, vilken himla trevlig, förstående och pedagogisk naprapat. Han berättade i alla fall att jag har en disk (som hette något fint), som läcker vätska och detta skapar ett tryck mot nerverna osv. Jag ska INTE ta några långa promenader (jag som gått och gått), och jag ska ligga på rygg med benen högt (jag som legat på magen). Anledningen till att det gått bättre på morgonen var helt enkelt för att då har ryggen varit rak och obelastad så pass länge att vätskan kunnat hitta hem igen. Sedan så fort jag är uppe och styr, läcker den ut igen och smärkan kommer tillbaka. Så nu är det vila och smärtstillande ett par dagar och återbesök på fredag för att påbörja projektet - helning :)

Jaa jag säger då det.. Är det inte hunden så är det jag.. Och vi har tävlingar in planerade 11/8, 15/8, 18/8 och 25/8, så jag har höga förväntningar på de två närmsta veckorna! Visst, ett tag kvar men vi har ju bara tränat 1½ gång och jag skuuulle vilja köra ett par gånger till innan det är upp till bevis. 

Slutgnällt för dagen. Nu är det middag alla pensionärstyle.. (dvs att maten serveras innan kl 17.00)