Hösten är här. Det börjar bli mörkt, kallt och blött ute. Sommarkläder bort, vinterkläder fram. Till skillnad från många andra så tycker jag att denna sommaren har varit en bra sommar men jag har ju haft "turen" att få vara hemma och faktiskt kunna njuta av de fina dagar som det bjöds på. 

Lydnadsdebuten är äntligen avklarad så nu slipper ni läsa om mitt ständiga tjat om den. Jag är nöjd över vår prestation. Vi hade inte den fina kontakt vi brukar ha men vi skrapade ihop 177poäng vilket gav oss ett förstapris och placerad 2a i startfältet av 12 deltagare. Jag gick in med målet att ta poäng i alla moment vilket vi gjorde. Det blev omstart i platsliggningen då två hundar for upp i lek. Tassa, min lilla klippa, låg fint kvar. Hon sneglade lite åt sidan men det var allt. 

Filmen var för lång för för att komma upp här, jag återkommer med den!

Nästa helg är det dubbla klass2 i agility på Nacka BK. Det blir en tidig morgon med banvandring redan kvart över 7.  

Jag har ju för visso "långhelg" för närvarande, om man kan kalla det så, så egentligen ingen större förändring förutom att min bättre hälft inte saknas. Han är flyttgubbe för dagen så Tassa och jag tog pick och pack och stack till klubben. Nästa lördag debuterar vi i lydnadsklass 1 och nerverna är inte helt stabila inför detta. Träna, träna, träna är vad som gäller. 

Platsliggningen - Hon ligger (men inte som ag vill). Jag vill ha en aktiv platsliggning med kontakt och balans. Hon håller hyffsat fin kontakt, slår ett öga åt sidorna ibland men är snabbt tillbaka.. MEN, hon förflyttar tyngdpunkten efter ett tag. Hon går in i semestermode och det vill jag INTE ha. Kör 15m och 3min, då borde 10m och 2min på tävling vara peace of cake och så har vi också en grund för klass 2 där avtånd och tid ökar. 

Tandvisningen - Det enda som egentligen kan hända är att hon reser sig. Det har hon inte gjort på ett tag nu så jag ser det som ett säkert moment. 

Linförigheten - Jag kan inte klaga på kontakten för den är super men det finns ett men också. Hon har lätt för att tränga. Baken åker ut något i sidled och jag får inte riktigt bukt med det. Halter och svängar är hon med i, det är bara under marschen det kan strula lite. Äh, vi har ju hela 6 dagar på oss att träna?!

Läggande under gång och ställande under gång - Där blir vi påminda om träningen. Hon stannar/lägger sig fint och snabbt men det blir ju lite snett, hon går ju snett så särskillt konstigt är det inte.

Inkallningen - Inga problem egentligen. Hon KAN rätta till rumpan över 1sek.. Det får vara så.
Hopp över hinder - Kan slarva med tassarna och slå i.. Annars inga problem. Kör med 1-2 extra plankor för att hon ska få upp kroppen och inte slöhoppa. 

Aportering - Hon gripen den aktivt MEN har lätt för tugg.. Ska köpa en metallaport och se om det funkar bättre.

Helhetsintrycket - Ja, hon är glad och vill jobba. KAN bli tankspridd på tävlingsplatsen. Det är inte så mycket man kan träna på eller styra över.. 

Så, det var hunden det.. 

För oss tvåbenta här hemma så är väl egentligen allt som vanligt. Stefan är som sagt flytthjälp idag och jag försöker hitta middagsinspiration. Man kanske skulle lägga fram lite älgfärs. Tvättmaskinen går, ute faller regnet mest hela tiden så det blir väl inte så värst mycket action idag. Vi hade pratat om att åka till skogen och plocka lite svamp, men vi skjuter det fram på morgondagen och hoppas på lite bättre väder. 

Stefan tog sig an akvariet häromkvällen. Nu ser man alla fiskar igen   

Malar är inte så vackra.. Trots att dom sällan är framme, inte bryr sig om de andra fiskarna och liksom bara sitter på en sten och suger till dem byter sten och suger där, så är dom kungar i akvariet. Varenda fisk flyttar på sig när dom kommer simmande. Till och med den stora rosa, som kör och bossar me alla, vänligt bugar och flyttar på sig inför herr och fru Mal. Då är man vist inte så kaxig längre. Jo, fiskar har personlighet dom också! Småfiskarna i yngelkaret börjar växa till sig, så om någon månad är det nog dags att flytta upp till "dom stora grabbarna". 

Nu kanske man skulle ta sig en dans med sugbritt.. Vardagsrumsgolvet verkar behöva det. 

Jag måste få skryta lite. För ett par kvällar sedan dog min mobil. Batteriet tog slut och den dog, logiskt. MEN, när jag satt i laddaren och försökte starta den så bara vibrerade den tre gånger och sedan bara stendog. Jaha?? Tog ingen laddning trots att jag bytte sladd och körde både via datorn och väggjacket. Lyfta batteriet 5-6 gånger men inget hjälpte. Jag vet, jag vet, livet går inte under men de kontaktuppgifter folk har till mig är min mobil och mail och därav, känner jag att den är en ganska viktig del av mitt liv. Typiskt, tänkte jag, och såg alla 100lappar flyga bort ifrån mitt konto vid inköp av en ny. Men så kom jag på. Ungefär samma sak hände med mig dator en gång. Supporten tipsade mig då om att dra ut strömkabeln, lyfta batteriet och trycka på startknappen 25gånger. Jag trode först att grabben från supporten skämtade med mig men jag följde instruktionerna och vipps så startade datorn. Nu gjorde jag samma sak på mobilen och joorå, startade den med!   

Och så till bilen. Så här sensommar/höst när alla björkfrön faller till marken, verkar min bil vara en björnfrömagnet. Det är cyklop på som gäller när min bil startas för det rasslar till och bilen blir FULL av frön. Passar man sig inte har man både ögon och mun full. Detta börjar gå mig på nerverna så jag tänkte gå till botten med problemet. Körde bort till verkstaden (Stefans föräldrars garage), som innehåller det mesta i verktygsväg. Skruvade ner handskfacket för att sedan skruva upp luckan där det, vad jag trodde skulle vara helt trasigt, kupefiltret sitter. Det satt där det skulle, var helt och inte särskillt smutsigt. HUR kommer skiten in i bilen när filtret sitter som det ska, där det ska och INTE är trasigt!?! Det är för mig en gåta. Hur som, så är det nu avblåst med lufttrycksblåsen, facket är städat och allt är på sin plats igen. Ja och givetvis är panelen åter igen full av frön.. Det var ju dumt av mig att tro att damsugningen skulle hjälpa mig att få en ren bil.. Snart vinter, inga frön, problemet löst! ..Till nästa höst..

Dagen startades av Stefans larm. Han och hans far skulle ut på hajk. Han är så söt min lilla skogsmulle när han drar på sig sina friluftskläder och packar sina smörgåsar i sin stora ryggsäck ihop med alla måste-ha-för-hajk-saker. Jag tog en kortare väg ihop med Tassa för att grilla en korv i deras sällskap. Det är ju alltid mysigt att grilla en korv uppe i skogen meeeen jag drar ju alltid röken åt mig. Hopplöst! På vägen hem fick vi halvspringa då regndroppar började falla, molnen drog ihop sig och det började blåsa väldigt. Jag tänkte att det vore ju typiskt, att det skulle bli oväder nu när grabbarna ska tälta och vi ska bli blöta innan vi kommer fram till bilen. Så plötsligt sprang jag rakt in i en sjö av kantareller. Det kan jag ju inte bara passera sådär. Plockade en hundbajspåse full och fick till och med lämna dem som inte fick plats! Jag går den där sträckan med jämna mellanrum men har aldrig sett en kantarell där förut. Hundbajspåsarna har bra storlek, det blir en lagom fylld stekplåt när det är rensat och klart för förvällning. 

Den här lilla krabaten verkar tycka bra om gula kantareller. Han hade lagt sig runt stammen högt upp under hatten och jag märkte inte av den förrän jag hade den i handen. Och jag som HATAR småkryp. Tassa titta på mig och tänte ett par väl varda ord då jag tjöt till och slängde iväg svampen över bordet. 

Nu blir det film resten av kvällen, och det vet vi ju hur det brukar sluta..     

I fredags var vi nere hos Annica Aller på agilityträning. Vi fick hjälp med delar vi inte riktigt tycker lika om. Ex, långhoppet. På en raka hoppar hon för glatta livet, men att göra en sväng efteråt, BIG NO NO! Då och då hamnar man på en bana där det är 90grader direkt efter som gäller och sekundrarna går när jag inte kan förbereda en sväng innan långhoppet. Det som händer är helt enkelt att hon antingen hoppar ut snett eller sätter ner tassarna mellan plankorna.. Så jag har ju helt enkelt kört på att trycka henne framåt och sedan ta en vid sväng efter hindret. Tick tack tick tack.. Det blir allt mer vanligt att hon far av kontaktfältshindren utan varken ett stopp eller kommando. Vi ska återvända till stabilitetsövningarna och bygga upp med tryck i fronten. På balansen förbereder hon sig på samma plats nu som hon alltid gjort med då hon ökat takten så varken hinner eller orkar hon så stopp på sig själv innan det är för sent. Och då det redan är försent, så bara kör hon vidare. Så mer frontträning/tryck på kontaktälten. Då vi rundar hindren så kommer hon ofta på tok för tajt inpå och hinner inte komma upp i luften ordentligt = river. Det käns ändå skönt att få höra att man faktiskt gör helt rätt och att det är gör om/gör rätt som gäller. Tassa får själv lära sig hur hon ska röra sig för att lyckas. Hon får lära sig själv hopptekniken i det fallet. OCH så det eviga problemet. Plockhanden. Hon köper iiiiiiiinte alls min ytterhand som plockhand. Vilket jag nu fått en förklaring till. Hon ser den helt enkelt inte. Vi provade med att göra den övertydlig genom ett "halvt" framförbyte och VIPPS! så satt den! Så enkelt det kan vara ibland! 

I fredagskväll festade vi till det med kroppkakor här hemma. ÅÅåhh så gott det var! Jag har inte gjort egna kroppisar ås många gånger eftersom mitt tidigare försök inte blev riktigt blev det resultat jag önskat. Men så fick jag ett recept av farmor för länge sedan som jag följde och jaa, potatisen blev kladdig, men resultatet vart toppen!

Johan och jag har nu äntligen anmält oss til vår första lydnadstävling. Så den 29/9 startar vi lydnadsklass 1 med Gomi och Tassa på Norsborgs lokala kennelklubb. Alltså, hur många gånger har jag inte satt ett sista datum på den debuten?? Skämmes.. Men nu är det gjort! Anmälan är betald och nu finns ingen återvändo! Men gud vad nervöst.

I agilityn är det alltid nya banor, nya klurigheter, många starter osv osv. Det är så klart lite pirrigt med på ett bra sätt!

I lydnaden är det alltid samma moment som ska utföras på ett specifikt sätt och man tävlar bara emot sig själv. Vad är det och vara nervös över?? Jag vet inte.. Men magen gör redan ont! Vi har ju tränat för detta (till och från) under 4 års tid.. Jag vet att vi kan momenten. Lite finlir behövs så klart, men jag känner verkligen inte att det finns något moment vi inte kan. Äh, det är bara att köra!

Jag började för ett par veckor sedan att träna kantarellsök med Tassa. Inomhus går hon som en klocka. Vart jag än gömmer en liten liten kantarellbit så hittar hon den. Utomhus är det lite värre. Hon har nog inte helt förståt att hon aktivt ska leta efter dem. Jag skickar ut henne och hon nosar och nosar men hon faller lätt ner till markburen vittring i ställer för luftburen.. Ju närmre hon kommer desto mer sjunker nosen. Idag höll jag henne ganska kort kopplad för att kunna vara riktigt nära. Åh vilka STORA kantareller hon lett mig till idag.Tre st var stora som handflatan och en hel bajspåse vart fylld på nolltid, iaf. Hon har inte markerat dem men hon vet ändå vad för doft hon ska gå på. Visserligen bra att hon går på lukt och inte syn, men hon kanske har lättare för markeringen när hon blir mer säker i sig själv och vågar lita på att hon träffar rätt. För jag tror det är där vi är idag. Hon vet vad för lukt hon letar efter men hon vet inte riktigt hur det ser ut än och markerar inte när hon inte ser vad det är. Antingen det, eller så är jag bara korkad och tränar inte rätt men jag väljer att tro på alt. 1   

Min fiina bruna bumbibjörn